hannahochgibson

Jag har ändrat våra morgonrutiner. Istället för att gå två gånger innan jag åker till jobbet så går vi runt Rhododendrondalen (svårt namn) efter att båda ätit frukost. Där får han springa lös och leka lite, och jag lägger ett eller två godis spår! Funkar kanon bra måste jag säga :).

Efter dagens morgontur så mötte vi grannens Irländksa setter, en gammal tant på hela elva år! Deras tik är ett prakt exemplar! Det är precis så jag vill att Gibson ska bli, dom har henne nämligen aldrig kopplad, och hon har inte stuckit på 9 år! Va, är inte det varje hundägares dröm :)? Iallafall, Gibson blev ju överlycklig över att faktiskt få komma fram och hälsa, något tiken också tyckte. Sen blev Gibson lite för grabbig och skulle visa upp hur stark han är och hur högt han kan hoppa (typ :P) och då sa den gamla tanten ifrån och sen var det bra med det. Gibson var inte lika på men man inser verkligen att det här är ingen vuxen hund. Summa sumarum; ett riktigt bra möte och en riktigt bra förebild :).

Åh! Jag kom på, vi har bytt sele också. av Mårten fick jag en sele som gör det lättare att hantera honom (man knapper på kopplet framme vid bogen) men efter två veckor och MÅNGA kontaktövningar så ville jag testa hur han är om man har en traditionell sele, och det går kanon! Visst, katter och harar gör honom ofantligt stark, men herre jesus vilken hund jag har! Han är så himla duktig.

Vidare till dagens lilla "missöde", jag tyckte att vilken förträfflig dag för att springa lite. Sagt och gjort, på med selen och löparskorna (selen till G och skorna till mig) och ut mot Ryds ängar. Jag släpper honom och lunkar vidare, efter ett tag så kommer jag på "vart fan är hunden", ropar, ingen hund, ropar och joggar tillbaka, fortfarande ingen hund... Paniken börjar krypa på, ropar igen, joggar tillbaka lite till. Kisar och försöker se om jag ser en liten vit svanstipp någonstans. Nepp, ingen hund i sikte. Ropar lite högre och joggar tillbaka, och där! Med hela ansiktet fullt med tuggat dregel och tungan längs med ryggen kommer han lunkande, helt slut! Han har väl antagligen jagat en hare eller något, för när jag satte mig på huk kom och fram och la sig platt på backen. Lilla hjärtat, så resten av vägen gick vi i maklig takt. Nu har han sovit sen vi kom hem!

Och imorgon åker jag och Viktor till Stockholm, så ihelgen ska mamma och pappa vara hundvakter. Känns jättekonstigt, förstår verkligen alla nyblivna föräldrar som inte vill åka ifrån sitt barn. Det vill inte jag heller! Men det ska gå bra :). Kan kanske vara skönt med en sovmorgon också ;)...

Hörs :)!