Hoppsan!
Här var det inte mycket aktivitet inte! Har haft fullt upp med att jobba och, såklart, uppfostra vilddjuret :).
Gibson är en helt fantastiskt snäll hund! Han är lättlärd, lyhörd och lekfull. Precis som en tvååring ska vara :). Det som gör honom jobbig är att han aldrig har fått gränser, någonsin. Han vet inte när nog är nog, han fattar inte att kamp med hand gör fruktansvärt ont. Han har inte förstått att på promenad så GÅR man, man hoppar och studsar inte mot matte. Eller, det är klart man ska göra, men på mina villkor, och det är inte alltid populärt kan jag tala om. Mitt lilla hjärta är även en otroligt kampglad hund, något som jag tycker faller Boxern naturligt, men det uppskattas inte alltid. Framförallt inte eftersom han inte vet vart gränserna är, eller förstår dem när man säger att, nu räcker det utan tror att allt är lek, hela tiden. Och en kampglad boxer (som är en hoppig och studsig ras) är inte att föredra när man går på den smala trottoaren bredvid 70-vägen påväg hem.
Men jag säger inte att han är sådan här hela tiden! Oftast morgnar när han är nyvaken och leksugen, efter att ha varit i rastgården och busat med andra hundar så han är taggad till tusen, eller när promenaden blir för lång och tråkig. Då vill Gibson göra något annat :).
Utöver hans, från min sida, ofrivilliga lekar under promenaderna är han en guldgosse! Han drar inte i kopplet (om du inte åkt bil, då blir det lite för mycket), han hoppar inte mot människor, joggare, cykliste längre. Hundar är en annan grej, men även där har han lugnat ner sig avsevärt! Hans "utfall" händer nu på var tionde hund ungefär, och jag tycker mig se ett mönster i stora, ljusa hundar. Han kan till o med strunta i andra hundar nu, speciellt om matte har pinnar eller godis i handen ;)....
Det finns dock en sak som oroar mig, barn. Eftersom barn inte vet hur man beter sig, och tyvärr sällan deras föräldrar heller så springer dem mot Gibson och vill klappa. Något varken jag eller Gibson uppskattar! Eller Gibson... jag tror att han inte fattar vad dem är för något! I storleken av en hund, på två ben som springer mot honom! Jag skulle nog också bli rädd...
Hmm... övrigt då. Vi går tre-fyra gånger om dagen i ca 40 minuter varje gång. Förutom torsdagar och helger, då blir det långisar där vi antingen går till rasthagen eller Ryds Ängar så han får springa och busa :).
Jag hoppas komma in på en kurs till våren, så han får lite stimulans! det behöver han, hjärngympa. Har prövat lite godisspår här hemma och dem tar han med detsamma! Så det är något jag vill ägna mig åt, hoppas på att vilddjuret samtycker ;)...
Nu börjar det bli lite väl långt. Men lovar att uppdatera mer frekvent i framtiden!
Hörs :)!
Gibson är en helt fantastiskt snäll hund! Han är lättlärd, lyhörd och lekfull. Precis som en tvååring ska vara :). Det som gör honom jobbig är att han aldrig har fått gränser, någonsin. Han vet inte när nog är nog, han fattar inte att kamp med hand gör fruktansvärt ont. Han har inte förstått att på promenad så GÅR man, man hoppar och studsar inte mot matte. Eller, det är klart man ska göra, men på mina villkor, och det är inte alltid populärt kan jag tala om. Mitt lilla hjärta är även en otroligt kampglad hund, något som jag tycker faller Boxern naturligt, men det uppskattas inte alltid. Framförallt inte eftersom han inte vet vart gränserna är, eller förstår dem när man säger att, nu räcker det utan tror att allt är lek, hela tiden. Och en kampglad boxer (som är en hoppig och studsig ras) är inte att föredra när man går på den smala trottoaren bredvid 70-vägen påväg hem.
Men jag säger inte att han är sådan här hela tiden! Oftast morgnar när han är nyvaken och leksugen, efter att ha varit i rastgården och busat med andra hundar så han är taggad till tusen, eller när promenaden blir för lång och tråkig. Då vill Gibson göra något annat :).
Utöver hans, från min sida, ofrivilliga lekar under promenaderna är han en guldgosse! Han drar inte i kopplet (om du inte åkt bil, då blir det lite för mycket), han hoppar inte mot människor, joggare, cykliste längre. Hundar är en annan grej, men även där har han lugnat ner sig avsevärt! Hans "utfall" händer nu på var tionde hund ungefär, och jag tycker mig se ett mönster i stora, ljusa hundar. Han kan till o med strunta i andra hundar nu, speciellt om matte har pinnar eller godis i handen ;)....
Det finns dock en sak som oroar mig, barn. Eftersom barn inte vet hur man beter sig, och tyvärr sällan deras föräldrar heller så springer dem mot Gibson och vill klappa. Något varken jag eller Gibson uppskattar! Eller Gibson... jag tror att han inte fattar vad dem är för något! I storleken av en hund, på två ben som springer mot honom! Jag skulle nog också bli rädd...
Hmm... övrigt då. Vi går tre-fyra gånger om dagen i ca 40 minuter varje gång. Förutom torsdagar och helger, då blir det långisar där vi antingen går till rasthagen eller Ryds Ängar så han får springa och busa :).
Jag hoppas komma in på en kurs till våren, så han får lite stimulans! det behöver han, hjärngympa. Har prövat lite godisspår här hemma och dem tar han med detsamma! Så det är något jag vill ägna mig åt, hoppas på att vilddjuret samtycker ;)...
Nu börjar det bli lite väl långt. Men lovar att uppdatera mer frekvent i framtiden!
Hörs :)!
Kommentarer
Trackback
